regler och tapeter (och våfflor)

det är så mycket i rugby! jag antar att det skulle vara skitsvårt att börja med fotboll om man började nu och aldrig hade sett det förut men skulle det verkligen vara såhär krångligt? nåja. det är kul.

dagens antiklimax kom när vi kom hem i eftermiddags. utanför dörren stod en överraskning, en lapp och en bok med tapetprover. det är inte sant! dom ska måla om kök och badrum, och tapetsera om sovrum och vardags rum (och det är i stort sett alla rum vi har). wihiii! helt otroligt! fantastiskt! tänkte vi. men det visade sig vara synnerligen ofantastiskt. tapetboken var fylld av bleka, trista, deprimerande, ofärgglada tapeter. min ögon kräver ständig stimulans av färger, starka färger, så jag började nästan gråta av allt det stentråkiga opersonliga som fanns i den boken. buhuuuuu! och jag gillar verkligen våra gladgula tapeter i sovrummet! dom i vardagsrummet är uppenbarligen hämtade från samma bok så dom vill jag redan gråta av så det blir inte så stor skillnad.

redan torsdag

Gick och la mig i tid igår, sov ut imorse men är fortfarande trött. Var med på en hel halvtimme av föreläsningen idag, och fick höra om både diarré och förstoppning. Annars mest spex.

Högintensivt just nu. Började i princip samtidigt i en ny orkester, kärleksakuten, agility och dessutom satte utomhusträningen med rugbyn igång. Mycket roliga saker finns det.

Glasblåsarnas husfestgrej gick bra till allas lycka, och festen var skojig. För lite dans bara!

det kunde ha blivit bra

Dagens definition på besvikelse:
Av någon anledning har jag inte fått rugbyklubbens mail trots att jag är med på listan, vilket jag inte har märkt, utan bara tänkt att dom kanske inte skickar så mycket mail. Så idag när jag inte hade gjort så värst mycket annat eftersom jag ju ändå skulle träna klockan fem och då inte hann ta tag i något, visade det sig när jag kom till ett tomt Katte, att träningstiderna var ändrade till tisdag och torsdag. Då hade jag kunnat träna dessutom, så inte nog med att jag hade planerat för och gått på en träning som inte fanns, jag hade dessutom missat dom som verkligen var.
Jag blir nog ingen rubgystjärna, jag.

Skit skit skit.

det svåra valet att vara en bra

Nu i veckan har jag gjort ett ställningstagande. Eller egentligen tidigare, på planeringsstadiet. Jag hade tid, lust och råd att åka och hälsa på Anna och Anna på Irland men jag kunde inte. Jag vet att flyga är bland det miljövidrigaste man kan göra, har man ju alltid vetat, och någon gång måste man sluta snacka och göra något istället. Eller låta bli att göra något.

Det deprimerande är givetvis att det är ju inte så många som gör så, och då blir det inte så stor skillnad. Men men, det har man ju också hört, att många bäckar små.... Sen känns det ju inte så bra för att det hade varit kul att resa. Nu var, som vanligt, hemma och gjorde inget speciellt eftersom jag har skurit ner på mina aktiviteter av stressskäl och den här veckan har det bara varit 8-10 föreläsningar.

Min kusin skrattade när hon hörde det. Och sa att man ur utsläppshänsyn inte skulle få flyga mer än en gång var tionde år, och att hon minsann hade flugit för resten av sitt liv men det sket ju hon i. Är det kul? Är det inte ens värt att ens reflektera över?
Hör till saken att jag inte tror på att man kan betala några hundralappar och rena miljön/sitt samvete. Överbevisa mig, please!

Nåt som gav mig hopp var en krönika av Bengt Ohlsson i DN På Stan, som vanligtvis i likhet med allt i DN På Stan mest präglas av Infantil Egoism I Storstaden Stockholm (möjligtvis lite mindre). Men den här krönikan var fantastisk. Hoppingivande för mig. Det finn NÅGON mer. Läs den: Vi avgör vår framtid här och nu

Inget Irland alltså. Ingenting. Erik är för gammal för att tågluffa "billigt" (det är ju snordyrt för ungdomar också men för vuxna är det ju brutalt). Och Venezuela? Hur länge ska den här miljöångesten hålla i sig? Men jag förtjänar att ha den hela livet.

Vad är det jag säger? Är jag så jävla bra? Never ever. Men jag har iallafall gjort minst två val. Jag äter vegetariskt. Och jag flög inte till Irland.

Sluta flyg!

köpa

vi köper en del på second hand, och en del har vi hittat hos släktningar och i containrar. men ibland så hamnar man på ikea. och det kostar så mycket att gå ut därifrån! då fick jag ändå inte köpa symaskinen TRÅCKLA. eller fick och fick, det var väl mina pengar, men snål-erik tittade fram med sitt fula tryne och jag har tillräckligt mycket konsumtionsångest för att tjurande göra som han tycker.

dock har vi, efter detta spontanbesök i stängningstid, fixat det som varit mest behövt utan att finnas, om man säger så. skrivbord, nya köksstolar, segelbåtstavla och flera gardinstänger. extragardiner imorgon på indiska, sen är det minsann inte mycket som fattas. grejt!

Estoy aqui, quieriendote!

Läser Aftonbladets och Expressens recensioner av Shakirakonserten, det är så roligt! Recensenterna har uppenbarligen inte hört andra än de hits som kommit hit och dom dissar rejält allt annat i (som det verkar iallafall) okunnighet.

Själv var jag orolig för dominans av de senare låtarna och blev överlycklig när konserten drog igång med en röjversion av Estoy Aqui. Si Te Vas, Ciega Sordomuda, Inevitable och givetvis Ojos Asi var alla med så jag kunde vara fetnöjd. Dom låtarna är ju roligare på ett annat sätt också eftersom dom vågade hon göra annorlunda. Tortura och Hips Don't Lie är ju bra låtar men....dom lät ju som på radio. Suerte (Whenever, Whatever eller vad det nu är) tänker jag inte kommentera. Den sjöngs på engelska, vilket är förklarligt, men av mindre intresse för mig.

Kan väl inte påstå att konserten var så mycket mera värd än tre, vissa partier var...mindre roliga. Min del av publiken var dock värd inget alls. Ingen dans, inget sjunga med, inte ens en liten smyghöftvickning. På andra sidan gången såg det bättre ut. Men ändå.... Skönt att sitta, skönt att slippa trängas framme vid scen, men långt ifrån huvudpersonen och som sagt...tråkpublik.

Varför jag gillar Shakira? För att det är en av få artister som jag hörde under min första tid i Venezuela som jag dels tyckte om, och dels aldrig har fått dåliga minnen av. (Det finns det annars en hel del av från den tiden). Hon står lite för det i Venezuela som jag tycker om.

Dessutom skulle jag vilja kunna dansa som hon.

Jag gillar också mina systrar. Tack för en rolig stund i Stockholm!

preventivmedelsmåndag

Dagens föreläsning var, som Gabbi uttryckte det, en paus i en annars lång och välbehövd sömn. Men jag orkade upp till en åttaföreläsning! (Just nu sitter jag halvt avklädd och ska gå och lägga mig igen, vilket förklarar varför jag orkade). Dagens föreläsning handlade om könshormoners farmakologi (eller var det så?), eller helt enkelt till större delen om p-piller. Vi fick lära oss att anledningen till att man har var fjärde vecka pillerfri är att man på femtiotalet tyckte att det var viktigt att kvinnor hade regelbundna blödningar, för då blev de lugna och mer lätthanterliga. What?!
Men VARFÖR är det fortfarande så? Frågade jag föreläsaren (jag jag ställer sällan frågor ska ni veta!)
Det kunde hon inte riktigt svara på. Men, alla p-pillerkvinnor som läser det här, även om det alltså är okej att hoppa över dom pillerfria dagarna (eller sockerpillren) så ta inte gärna mer än tre kartor i en följd eftersom endometriet (slemhinnan som är mensen) annars blir lite väl gammal och äcklig så det kan vara bra att blöda ut den. Sa hon.

Jävla femtiotalare....

släktfest!

som alltid blir man lite för full.
men fantastiskt! bra! måste älska det...och man kände vad längesen det var. för mig iallafall. det tog man igen. och blev, som sagt, lite för full. det verkar ju höra till. och vad ska man göra, när man börjar klockan fem är det kanske inte så konstigt att man också slutar tidigt...

men jag vill! hela natten! villvillvillvill...

villvillvill

grattis...mig

första gången på jag vet inte hur många år som jag inte firar min halvårsdag. det känns hemskt, den ska firas, av mig! men i år, inget bjudande, inga negerbollar, ingen chokladkaka, nada, nothing. jag...det gick inte helt enkelt. fan.

vi pratar

och jag säger inte
vet du hur sårad jag blir när ni först säger att det jag säger är viktigt men sen när det väl kommer till kritan så bestämmer ni hur det ska bli och jag svarar inte när ni ringer för ni ringer inte för att be om ursäkt ni ringer för att övertyga mig om att jag har fel och få mig att be om ursäkt för att jag var så dum att jag uttryckte en annan åsikt när det är ni som har rätt
det säger jag inte
för då säger du att jag har fel
och just nu klarar jag inte riktigt att få mina egna åsikter förminskade så
visserligen säger du ändå att jag har fel och beter mig illa
men det känns inte riktigt lika hemskt när jag inte riktigt är mig själv

om tråkiga saker

det är tråkigt vad få av mina nya vänner som bloggar. det är också tråkigt att man inte oftare säger "javisst, vad bra, då fixar du det?" när någon kommer med massa "bra idéer" när man ska ordna något som man inte får någon hjälp med. men jag börjar bli bättre.

porque nada valgo, porque nada tengo

Lyssnar på Juanes. Vansinnigt bra när man känner för det. Och om en och en halv vecka ska jag på Shakira. Galet! (no se puede huir de los colombianos;) Jag har just ätit vaniljyoghurt. Inte för att jag var tvungen att äta, utan för att vaniljyoghurt nog är det godaste som finns. Och Erik köpte det i brist på tårta igår. Ursäkten är nog godtagen....

Idag hade vi studiedag, temadag om sexologi. Fantastiskt bra! Snoppar och snippor och pinsamma frågor och könssjukdomar och sjukdomars inverkan på sexlivet och roliga föreläsare och heteronormativitet och....

Och ni som har undrat, man kan vara kär i flera personer samtidigt. Det har en professor i neurologi och sexologiexpert sagt.


Saker jag gör (förutom typ umgås med folk och går ut med hunden och sover och äter och sånt):
Går i skolan
Preklin (framför allt spex)
Glasblåsarna (inklusive ordförandeskap och OK-möten)
AFS (om än ganska lite den här våren)
Rugby (VÄLDIGT lite, just nu iallafall)

Det är, mina vänner, fucking NADA. Hur kommer det sig att jag inte har någon tid, nånsin, till nåt? Iallafall känns det så.

Skulle (bland annat) vilja:
Vara med i kärleksakuten+eventuellt mer IFMSA-grejer
Börja med fäktning eller någon kampsport
Spela volleyboll eller kanske fotboll
Spela fagott i en orkester
Spela i storband
Börja med agility (min senaste plan;)
Engagera mig i MSF och se om jag fortfarande inte gillar vad dom tycker
Fixa en bokbytardag
Åka som utbytesstudent
Fixa lägenheten
Vara med i ett spex
Göra mer med de sakerna jag redan gör

Det här är bara det jag kommer på just nu....suck.