Har börjat plugga så smått, och med den här inställningen så kommer jag inom en (jag skulle inte vilja säga snar, men ändå) framtid att kunna allt om leverns patologi, men ingenting om något annat. Och så kan jag ju inte ha det, det förstår ju vem som helst. Nej, då blir det ju orättvist, så bäst att jag slutar plugga nu så jag kan lika lite om allting.
Skolstarten var som en normal skolstart i typ fyran. Upprop, skolkort, alla hade nya fina kläder och man var trött på fröken efter två timmar. Nåja, första dagen i fyran kanske vi inte hade undervisning om döden och det hade vi i och för sig nu. Och jag fick inte skriva någon liten uppsats om mitt sommarlov. Till min stora besvikelse! Hellre det än tusen preparat med arteriosklerotiska kärl.
Mitt sommarlov:
Jobbelijobbelijobb. Spela i Österrike för lederhosenklädda tubaister. Mera jobb. Leka med gamla kompisar från förr och familjen. Turista runt Karlskoga med Stockholmspojkvän. Gå på Kolmården och se tigrar, elefanter och kusinbarn. Äta glass på Smultronstället i Söderköping (med hundglass för Embla!). Se bra Manu Chao på tafflig festival i Göteborg. Jobba ännu mer. Vara på skojsam 30-årsfest vid en norsk fjord. Leta värdfamiljer. Planera och genomföra ett läger med 82 utbytesstudenter och 11 ledare. Vara på Öland och haft det riktigt skönt...
Ett mycket bra sommarlov på det stora hela!
Första veckorna på hösten detsamma. Har hunnit fylla år och ha besök av min isländska kompis och varit på bröllop och släktfest och tagit emot utbytesstudenter och haft födelsedagsfest och gått i skolan. Nu sover jag mest.
Har missat alla gånger som Mia och Klara har gått hittills så nu är det sista chansen i natt: 23.40. Har cyklat Skrantabacken en miljard gånger i sommar och hållit utkik efter Tabita (men vi vet ju att hon inte bor på Skrantabacken egentligen, utan i Skrantafallet).