mad as I am

musik är så vansinnigt farligt. fångar. då talar jag inte bara om bra musik. eller bra och bra, jag försöker att vara så lite musiksnobb som möjligt. vad är det som blir det man lyssnar på? p3 oftast. och går man ut så...jag tycker liksom att det är roligt att dansa till musik som är rolig. hung up med madonna hoppas jag att jag kommer att få höra då och då under hela mitt liv. kommer alltid att påminna intensivt om min kurs första året och symbolisera väldigt mycket roligt som vi har. och får mig att tänka på att jag är inte långt ifrån att förlora det...

fast att spela juanes? visserligen i en slags europavariant, men ändå. i kombination med venezuelaartikeln i dn idag, bin ladin-makakon som fick följa med på barnkalaset, det nyligen komna mailet från min värdmamma och afs-lägret smyger sig känslan på igen. av att jag vill vara där. finnas. i. den. världen. och sommarstressen. vad ska jag göra? när ska jag jobba? ska jag söka nytt jobb? ska jag åka till venezuela? farligt är det. kanske borde jag för alltid hålla mig borta istället. dah! som om.

stannade längre än tänkt hos jessica igår men som vanligt är det efter midnatt de intressantaste samtalen äger rum. och som vanligt diskuterades vår kurs intensivt. det är lite lägerkänsla, fortfarande. på det sättet som det blev eftersom nästan alla kom och startade nya liv utan att känna nån innan. vi har varandra och även om det börjar mattas av är det fortfarande mycket så att kursarna är ens familj på ett sätt. men samtidigt en grupp människor i ständig rörelse. dynamik deluxe, personkemierna skapas, ombildas, omvärderingar sker och andra sidor visas. tanken är ju trots allt att vi ska gå fem år till tillsammans, iallafall en del av oss, så det här genomlevandet av hela spektrat på ett halvår är egentligen rätt onödigt.

ringde erik, han kommer inte hem förrns sent och jag vet att det är okej fast jag vill att han ska vara här, alltid. kommer på mig själv med att bli lite sur, och eftersom mina känslor lyser utanpå kroppen hörs det nog på mig och jag hoppas att han tar det på rätt sätt för egentligen tycker jag inte att det är mer än rätt att vi har våra egna liv massor. det tänker ju jag ha det så jag kan ju knappast bosa över honom. vill inte heller. men trots mina intentioner att vara stark och självständig är det svårt när känslorna säger nåt helt annat.

vaknade rätt sent

klar skillnad på ljusinsläppet i mitt rum och i eriks. här var det mörkt när jag vaknade trots att klockan visade på elva. halverade i natt min genomsnittliga kostnad per natt för att sova i mitt rum till den humana summan 1267,50 kronor. menmen..ingen idé att oroa sig, jag har inga planer på att flytta ihop med erik på länge än och vi sover inte ihop jämt heller, man är ju hemma och i stugor och på läger och sånt. tänker mig att det är bra så...

nope, det blev inget gjort igår. åt prinsesstårta hos mormor och morfar till lunch, och lasagne hos moster och morbror med gäst (nånstans där framåt kvällen slog mig en mindre bakfylla efter att dittills ha mått rätt bra, och gästen som på sedvanligt svenskt artigt sätt frågade om hur det gick i skolan fick nog en hint om att det var inte den bästa frågan att ställa mig...(ens i vanliga fall), skjutsade kusin med kompis till bussen och såg på film med jess och anna f.

men kan såhär på rak arm inte komma på en enda sak som jag kunde stryka från min att göra-lista. möjligtvis en. och när jag imorse satt och läste dn och såg uppslaget om venezuela och hörde juanes på radion blev jag lite rädd, det var liksom ingen bra start om det ska bli nåt gjort. jag lät uppslaget om venezuela ligga kvar på sängen och vänta på att jag skulle förtjäna att läsa det. det visade sig att jag helt oväntat förtjänade att läsa det när jag hittade eriks korridors-dn när jag bakade kladd-kola-chokladkaka till glasblåsarna. kom fyrtio minuter försent. men med kaka.

glasblåsarna var grejt, som vanligt. tenorsaxen och jag är inte de bästa vänner ännu men vi håller på att vänja oss vid varandra, och varandras (sinnes)stämning. bäst var när vi funderade på ny text på ja-da, som går ut på att trasan och apan (banarne antar jag) sjunger till varandra. bästa förslaget var "trosan och bananen". kan bli nåt...

sen gjorde jag nåt sjukt crazy. jag gick på mifus (yepp, vi hatar alla förkortningar, detta är iallafall medicinarnas idrottsförening) volleybollträning. men ångrade mig inte en sekund. mina två års spelande kunde man gissa sig till och jag hade hyfsat flyt och tajming i spelet trots att det var över ett år sedan jag spelade någorlunda seriöst. okej, jag är inte skitbra, men det är sällan jag är särskilt nöjd så jag kan kosta på mig att vara det nu tycker jag. (att jesper efteråt frågade om jag hade spelat förut skrattar jag bara åt. HA HA HA!)

som barn på nytt?

öööööööööööööööö....har fastnat i det där...mmm...inte orka. en klassisk söndagskänsla, som med sitt uppdykande en lördag inte brukar visa på att det kommer bli så värst mycket mer gjort imorgon utan snarare att det kommer att bli en helg med två söndagar.

och så alla dessa beslut. v-dala ikväll? film? nåt helt annat?

hittar inte min betalningsmoj till internetbanken.
orka leta.
hittar inte rätt program på min dator för att fixa ut bilderna från afs-lägret på internet som jag vill.
orka gå till erik och fixa det på hans dator.
fick nya svåra fagottnoter till triple and touch-konserten med bofors musikkår.
orka spela.
tenta om en vecka.
orka plugga.
i köket står en miljard plastburkar som har innehållit mat som erik fick med sig från smålands igår.
orka diska.

men jag känner bestämt att jag skulle orka gå till v-dala ikväll och kolla på laakso. lustigt det där...


igår alltså barnkalas med de kära faddrarna.
började vid 17dk på bmc under godfrieds överinseende (att han ställde upp efter förra gången är helt otroligt). jessica och jag som hade grundat med två p2 (hädanefter kallad p53 hö. hö. hö.) och kom i sedvanlig emma-och-jessica-stil vid en strax efter sex. efter kombinerad fiskdamm och lagindelning var det dags för skojiga lekar såsom barnmats(hets)ätning, isbjörnen sover och hitta köttet. fortsatte sedan mot floggan för dansadansa, korv-med-bröd-ätning och...typ det. trevlig kväll, god fnittersaft och en käck promenad hem från flogsta sen. det bästa med att börja festa halv sex är att man kommer i säng hyfsat tidigt. drack en liter vatten och en ipren innan sängdags och vaknade på topp. nu dock lite trött. som sagt. man kan inte få allt!

mmm...en turkos prinsessa

biltemasurfning

är det jag som har sjuka fantasier eller är det här en helt bisarr grej?

http://www.biltema.se/products/product.asp?iItemId=90323

du och jag, datorn!

men kan inte säga annat än att jag gillar det...
känner mig dålig på ett sånt där busigt sätt som gör att det inte känns lika hemskt som det kommer att göra imorgon. men här sitter jag! och okynnestrivs och läser bloggar och annat. fast nu ska jag byta bild. om jag lyckas...

ovanor?

Läste det faktiskt först på solrosvatten så jag antar att det är hon som ska ha cred för detta...;)
Men läser fem andra bloggare detta? Det är frågan...

Utmaning:
Jag anmodas härmed göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter jag har och sedan utmana fem andra bloggare att göra detsamma och fortsätta kedjan. De ska även bifoga de här korta reglerna i sitt inlägg

1. Jag saknar helt förmåga att komma i tid. Nästan, brukar oftast kunna hålla tåg- och busstider men det är också allt. Man kan se det som tidsoptimist (det låter iallafall bra), man kan se det som att jag helt saknar respekt för andra människors tid. Det värsta är att jag hatar att vänta på andra. I'm such a bitch!

2. Jag pratar med mig själv. När jag är ensam alltså, mycket intressanta samtal och om inte annat en möjlighet att träna sin engelska/spanska/tyska. Jag sorterar mina tankar bättre när jag säger/hör dom!

3. Jag äter leverpastej. Ibland, och bara om jag blir bjuden. Inte så crazy kanske, om man inte betänker att jag är hyfsat rättroende vegetarian.

4. Jag kan tycka helt bisarra småsaker är jätteintressant och kan diskutera dom långt över den normala intressegränsen. Och jag ska ha rätt! Tror det kommer från pappa för det är mycket tågtider och orkestersättningar med i den här kategorin....

5. Jag är grymt internetberoende, men utan att egentligen uträtta något. Kan hänga på nätet i timmar utan att skriva ett enda av de där mailen jag verkligen borde skriva sen månader tillbaka.
Hmm...detta är nog å andra sidan ganska generellt för mitt liv;)


Ehm...det känns som om jag skulle kunna fortsätta i all evighet med detta...men nu har vi fem och jag måste sluta. Sååå...jag utmanar superborttappad, elisnor, snorun, twilightmist och j-osef? (dåligt med bloggare i min kurs...) hmmm...inte troligt nånstans.

jag är så kär jag, i alla!

alla hjärtans dag idag.
erik och jag var rörande överens om att det var ett kommersiellt jippo och att vi minsann inte alls skulle fira det. innanför den hårda ytan är vi dock båda lite småromantiska och hade nog gärna spenderat dagen tillsammans på nåt patetiskt sätt, men erik dödade även småromantiken genom att lova en kompis att meka med bilar hela kvällen, så nu sitter jag här (mina kompisar antingen pluggar eller är med sina pojk/flickvänner).

och är inte annat än jätteförtjust i alla hjärtans dag.
min ursprungliga inställning var att man ska älska varandra och visa det jämt, alla dagar, och jag försöker göra det också, men ändå. en kärleksdag! och namnet, alla hjärtans dag, kan man annat än älska det? alla hjärtan....
så djuptydigt!
mina hjärtan är ett på ett sätt, och många på ett annat.

på spanska heter det kärlekens och vänskapens dag. också bra!
jag gillar att det inte bara är för kära, utan för alla man gillar, kompisar också.

s:t valentines day ställer jag mig neutral till dock, har inte tillräckligt bra koll på mr. valentine.


mmm...så massa kärlek till er alla, från mitt hjärta till era hjärtan!

lodish stirrar mig i ryggen

öhm.
borde duggaplugga deluxe men går efter min standardprincip som tyvärr är "det är ändå försent, jag kommer ändå inte att klara den". på detta sätt har jag hittills...ja, ni vet.
bröt ihop en gång till idag fast jag hade lovat mig själv att det skulle vara slut med det efter senaste omtentan (lördags). vet inte vem eller vad det är som lägger pressen på mig. men, hallå liksom, pressen? allt jag kräver av mig är att jag ska klara mig. är jag dum? inte så. bara fruktansvärt lat.

eller?

orsaken var dagens seminarium. tog mig iväg till slut (hade en chans till efter den som jag egentligen skulle ha gått på) och överlevde på ett magiskt sätt min genomgång (tack vare clara bara, ingen cred till mig)
och blev godkänd.
inte för att jag tror att de vågar underkänna oss längre, men man chansar ju inte gärna.

jag tror att cbb bara är nästa prov för att se om vi är tillräckligt målmedvetna/har tillräckligt stor vilja att bli läkare. klarar man 36 poäng av detta då förtjänar man att få bli läkare. villvillvill...
samtidigt vill jag vara intresserad, sådär käckt frågvis och känna att transkriptionsfaktorer, det är minsann nästan det roligaste som finns! just nu tycker jag tyvärr att inhibitorproteiner kan dra nånstans där jag slipper höra talas om dom (men tänk om dom gjorde det! hur skulle jag då dö?) och känner mig sjukt negativ. och det är ju inte bra nånstans.

lektionerna är dock trevliga. på ett negativt sätt.
på torsdagens föreläsning satt stefan och jag och funderade på vilka i klassen som borde dö och på vilket sätt detta borde ske. det slutade med att vi ströp gabbis pennskrin i bänken. och idag satt jag och hade skriftligt samtal med christoffer.
lite destruktivt. men trevligt!