ordonani

jag gillar ordet labbrapport, som av ett minne av gamla tider då kemi verkade vara det mest intressanta och roligaste man kunde tänka sig. tror det berodde på de där tecknade filmerna med rykande kittlar och glasbägare och sånt som man blandade ihop och fick fram mystiska lösningar. ack ja, det var tider det (verkligheten visade sig vara betydligt mera färglös). men ordet laboration....mmm.

dock, efter kanske en miljon pipetteringar (börjar bli riktigt grym på det där med att pippa) av vilka endast ett fåtal jag egentligen förstod vitsen med, vansinnig trötthet och ett antal labbrapporter hängande över huvudet på mig får ordet en mer ångestfylld innebörd. men jessica och jag funkar bra ihop. hon fattar lite (eller mycket då) mer än jag men jag skriver ganska bra och hon frågar mig saker ibland så jag måste förstå lite.
allt väl. än så länge.

är det bara jag?

man undrar ibland.
om det bara är jag eller om det är fler som liksom fejkar att man kan nåt. när det blir för pinsamt, jag menar det är sällan jag ens låtsas kunna nåt, men ibland verkar folk förutsätta att jag kan, låt säga, VÄLDIGT grundläggande saker som jag inte kan. då gäller att att haka fast i nåt ord den man pratar med säger och sen upprepa det i en någorlunda intelligent motmening.

-blablablablablablablablablanukleotidblablablablabla
-nukleotider? visst var det dom som....
-som är uppbyggd av en sockermolekyl, en pentos och fosfat, just det! blablablablablabla

plötsligt låter det som man har fattat allt annat men bara GLÖMT BORT för tillfället vad nukleotiden är uppbyggd av.

och så går jag vidare genom livet.
troendes att det bara är jag som gör så.
alla andra är ju lite med...

en småläbbig morgon

hade en klart läskig upplevelse idag när jag kom till föreläsningen (en och en halv timme försenad eftersom jag hade tänkt att jag INTE skulle somna). jag satte mig i trappan och det tog inte lång tid innan jag sjunkit in i ett tillstånd av halvsovande. men det läskiga var att jag drömde, massor, samtidigt som jag var halvvaken och hörde vad föreläsaren sa. så jag fattade inte alls vad som var dröm och vad som var verklighet, om jag vaknade upp från drömmen eller i drömmen. MYCKET läskigt.

sen låste gustav fast min ryggsäck.
jag vet inte om det roligaste var att den var fastlåst eller att jag inte fattade att det var bara att lossa på spännremmarna så skulle jag få loss den...

nu laddar vi för nollningen!
återkommer...

om en x-ning

halsontet gör väl sitt till (ganska mycket),...kan inte påstå att jag känner mig på topp just nu.

men vad gör väl det!
efter mycket om och men genomfördes kryssningen med faddrarna, och -håll i er nu- allting klaffade! nästan allt, jag menar det var fortfarande folk som försov sig och missade kryssningen och lite sånt, men i det stora hela funkade allt. alla kom på båten, namnlapparna och lekarna blev och blev bra, samma med middagen med spex, sånghäften och mitt alltför oförberedda tal. sen blev folk inte för fulla (såvitt jag vet) och dansa var skoj (efter lite styrdans till en orkester i finska vinterkriget-uniformer (helt otroliga) letade vi reda på det lite mer ungdomliga dansgolvet) och ingen slog ihjäl nån finne....ja sådär så man blev förvånad. yey! vi är bäst!
kärlek till klassen och faddrarna.

var på väg att dödas av en halv buss på vägen hem bara. halvvägs mellan stockholm och uppsala tyckte jag att det var dags att introducera bajsleken (ni vet den där när man byter ut ett ord i en filmtitel mot ordet bajs), som sedan blev snopp/kuk-leken, och som till slut kulminerade i stefan toth-leken. vansinnigt populärt bland de som var med och lekte. inte alls populärt bland de som försökte sova....
favoriter från morgonen:
den lilla stefan toth på prärien
min store, tjocke stefan toth
svart katt, vit stefan toth
och så vidare...

med gott mod tänkte jag att jag trots allt skulle gå på föreläsningen idag. en introduktion till genetikdelen. kom till min stora förvåning försent, somnade två minuter senare och sov sedan till rasten (men utan att riktigt fatta att jag somnat...blev lika förvånad varje gång jag tittade mot tavlan och det stod massa saker på den som jag inte kunde minnas att någon skrivit). insåg då att min kropp försökte säga mig något och åkte hem och sov.