En negativ bieffekt

Jag önskar att jag kunde låta bli att se på erik som ett anatomiobjekt när hjärnan är på det humöret. Lite av det roliga försvinner när man inte kan sluta fundera på vilka strukturer handen rör sig över.... Eller så gör det i själva verket anatomin roligare. Praktisk anatomi.

Annars: Ansiktsdissektion idag. Uäk.

det blev dags igen

Tillbaka i BMC-biblioteket. Trött. Som resten av kursen, det är en småsömnig, småfnittrig stämning över oss idag. Det var preklin i fredags, underbart roligt (tills jag blev neddragen i håret och hotad av något pucko, då var kvällens roliga slut för min del men det är en helt annan historia). Vi var fantastiskt vackra, bilder kommer. Inte alla bilder. Men oj vad kul det var...

"se espadan, klingan så smal"

Måste lugna ner mig lite. Ilskan i kroppen är destruktiv och ärligt talat inte särskilt motiverad.

Men då händer det ibland roliga saker... Det händer ju ibland att man hör en låt som man inte har hört på länge och som man har minnen till. Det brukar för det mesta vara poplåtar från mitten-slutet av nittiotalet men här sitter jag och lyssnar på "SR Klassiskt" och hör till min stora förvåning en låt ur Carmen som jag har sjungit i en Carmenföreställning. Det var på mellanstadiet och jag sjöng i musikskolekör och en konsertversion av Carmen skulle spelas i Karlskoga och det var en bit som skulle sjungas av små militärpojkar (eller nåt sånt) och då fick vi sjunga. Mitt hittills enda framträdande i operavärlden. Men tänk vad kul att höra det igen! Har inte hört det sen dess. Nu blev jag lite glad och kanske kanske kan jag till och med ta steget upp, från datorerna i källaren till biblioteket och läsa om bäckenbottenmuskulaturen.

snart popcorn också, en timma kvar

Snart snart snart...preklin. Humöret skulle vara ännu mer på topp om det inte vore för T4, som verkligen inte är särskilt trevliga. Om erat program är så bra som ni säger, varför måste ni då säga det hela tiden? Det verkar väldigt skumt. Nästan som att...men nej, så tror jag faktiskt inte att det är. Jag undrar hur länge det är kul att reta någon som rycker på axlarna och säger jaha. Men dom är ju små. Dom blir säkert roligare med åren.

Snart snart snart....bara en obehaglig dugga och ett preparatförhör emellan. Som råkar vara imorgon. Ack ack, nervus phrenicus, kom till mig! Blä.

konsert

Nu är jag på radio igen....den här gången var min insats att vara tyst. "Försök undvik att hosta. Om det är nödvändigt gör det så diskret som möjligt." Ni blir säkert stolta över mig när jag berättar att jag inte hostade en enda gång! Men det var det andra som gjorde. Varför måste man hosta när man inte får? Det är som när man har steril- eller äckliga handskar på sig. Det kliar i ansiktet! Garanterat! Det är ju inte som att man hostar när man har föreläsning, eller kliar sig i ansiktet hela dagarna i vanliga fall.

Den stora händelsen var en konsert med Sveriges Radios Symfoniorkester i Berwaldhallen. Det höll på att gå åt skogen när vi upptäckte att vi skulle ha hämtat ut biljetterna i måndags....det hade vi ju liksom inte gjort, utan mer tänkt att vi kunde göra det innan konserten. Buhuu! Men nya biljetter införskaffades och vi hade sån tur! Vi kunde nästan inte ha suttit närmare fagotterna! Över scenen. En rad längre fram och två platser längre till vänster, så hade vi varit allra närmast av alla i publiken.

Bra musik. Ligger på P2:s trettiodagarsarkiv. Kan rekommenderas. Mycket fint blås i första. Och fler blåsare i andra. Typ tusen horn (nio). Och TRE fagotter och tre oboer och tre klarinetter. Alldeles för många kompare (stråkinstrumentalister) som vanligt. De dränker ju nästan de rikti...blåset!

två år

tack älskling

i kamp för folkbildningen

Fick en bit av ett mail uppläst i radion. Inte så upphetsande, mer upprörande. Det är ett återkommande tema, det där med att programledare funderar över hur saker fungerar, inte kollar upp det, och sprider sina teorer om hur saker ligger till. När det finns ett svar!

Frågan gällde om hjärnan kunde lära sig att tänka i vissa banor, alltså att om man började tänka deppiga tankar och fortsatte med det så blev det en motorväg på depptanksstråket och lättare att hamna där. Så att hjärnan "växte till" på det området. Den manliga programledaren tyckte att det lät som bullshit.

Jag tänkte att det är ju lite jobbigt om lärdomen från att lyssna på det här programmet är att det är bullshit, så jag mailade in och sa att det stämde. Och fler med mig tydligen, det togs upp igen eftersom flera hade mailat. Men han försvarade sig med att förklara att han hade menat att hjärnan inte blir STÖRRE på just den platsen. Nej, men det hade ju inte varit någon som sagt heller? Den kvinnliga programledaren fyllde då i någon annans mail att det (i princip) är synapserna som blir större, men det viftade han bort med ett "därom tvista de lärde".

Nej pucko. Därom tvista DU med de lärde.

måndag kväll

"Preventivmedlet" har sagt sitt. Eller snarare skrikit. Jag ska sova, och drömma sött om uppfläkta döingar och omplaceringshundar. Annars rätt bra, av och till. Igår åkte jag gocart med systrar, kusiner och pojkvän. Det var riktigt kul, och jag var ganska feg. Men jag tror att jag har mer att ge! Nästa gång....

äntligen någon nytta av dissektionerna

(50-årsfest med släkten)

-Men du, om man nu inte ska äta djuren, varför är dom då gjorda av kött?
-Tro mig, det är människor också.

Roxette

Lyssnar på Roxette. Crash, Boom, Bang-skivan, med minnen från mellanstadiet när jag var bästis med AA och vi låg i hennes vardagsrum och lyssnade. Det är en riktigt bra skiva! Just nu känner jag mig också besläktad med en ännu tidigare Marie Fredriksson. Håret!

(okej, det ser inte ut så men....)

när katten är borta får inte råttorna sova nakna

Var på kärleksakutens temakväll om feminism igår kväll, såg en fantastiskt rolig debatt från 1971 (tänk vad lite det har hänt) och diskuterade. Mycket bra. Kom sen hem och kunde inte somna. Va? Vad är jag för 2000-talskvinna som inte kan somna utan en man?

Men jag kunde andas ut. Det gick lika bra med en pyjamas.

snabbrapport om nya kursen=anatomin

Gud vad TRÅKIGT. Det här är verkligen JÄTTETRÅKIGT. Fy.
(Angående anatomin i allmänhet men framför allt dagens dissektion)

Skulle dessutom skriva ut lite papper men dom här dumma BMC-skrivarna vill inte skriva ut som man ska (dubbelsidigt med två sidor på varje sida, alltså fyra sidor på ett blad, miljövänligt!) som till och med går på vår taffliga skrivare hemma klarar så nu tjurar jag och fulsurfar istället. Anna gick ifrån mig, kompis.

Men där obducerandet var fartfyllt och intressant och man lärde sig mycket och såg mycket så är det här raka motsatsen. Det går låååååångsamt, det är ointressant, detaljrikt. Sövande. Bara 30 dagar kvar. Charlotta säger att jag måste jobba på min inställning, och jag ska. Men då får ju anatomin jobba lite på SIN inställning tycker jag.

Mailade studentombudet på kåren om anatomischemat, men "Tyvärr så saknas det regleringar på området". Vilken skit.

Lätt bakis efter gårdagens tentafest/slutfjäsk. Hade gärna varit ännu tröttare och bakfullare, fy satan vad folk gick hem tidigt. Jag som tycker att jag är en jävla tråkmåns!

Jag är fortfarande något tudelad om min nya åttiotalsfrisyr. Återkommer om det.

Nu är det dags för en ny dag

Det blir så fel. Jag sätter på datorn med en tanke i huvudet, till exempel: "Nu ska jag skriva ut de sista tentorna" men medan datorn startar sig så bleknar tanken ut och jag sätter mig framför den med övertygelsen att jag satte på den endast för att få lite roligt (va? som om jag förtjänar det INNAN jag har börjat plugga?).

Igår var en skitdag. De råkar nästan alltid infalla på torsdagar. Konstigt, jag har aldrig förut haft något otalt med torsdagar såvitt jag vet. Vi avslutade med hemlig efterrätt, Roger&me och att rensa bland digitalbilder (behövdes. Verkligen!)

(Här skulle det har varit en bild på en zebra som fick vara kvar efter gårdagens omtalade bildrensning, men antingen är Blogger zebrarasister eller så finns det någon annan förklaring på att bilden vägrade ladda upp sig)

att gå vilse på ett nät

Jag har lite svårt att skilja på blogger och blocket. Inte när jag väl har nått sidan, men på vägen dit. Just nu letar vi byrå, cykelkärra och tittar på hundar (alltid!) på blocket. På blogger gör jag inte så mycket alls. Uppenbarligen. Jag hamnar liksom alltid på blocket... Men den här gången blev det fel åt andra hållet. Bra.

det går att åka tåg

Erik och jag planerar tågresa till London. Om en miljard år ungefär...när det finns tid. Men det går! Och jag börjar bli modig och tar upp miljöfrågor med folk, senast Eriks morbror på affärsresa (med flyg) från England. Inte likt mig. Men duktigt.

Nu är det ögon igen....

Guess who's gonna get some tonight

privatisering-miljön 76456-0

Jag har lovat mig själv att aldrig prata politik på min blogg, men fy fan vad jag hatar privatiseringar just nu.

facebook

Jag som är uppvuxen (nåja) med skunk, lunarstorm och helgon fattar inte grejen. Varför kan man inte skriva dagbok? Varför kan man inte kolla in allas presentationer? Varför kan man inte skriva roliga presentationer? Tråkigt. Jag går in, kollar updates, kollar status updates, färdig. Det måste vara något jag har missat?

Bra med facebook är dock att alla heter sina riktiga namn. Good. Dåligt är just nu att jag måste byta presentationsbild för att jag har hittills fått två mail där folk undrar om jag är muslim. Jag är döden! Jag tycker bilden speglar vad jag tycker om facebook.