så kom den då, snön

alltid lika underbart.
alltid lika fruktansvärt halt.
men snö...

dagens oväntade:
var inte så sugen alls på middag med afs-utbytisarna (en amerikanska, en thailändska och en tjej från hong kong som dessutom hade den andra hongkong-tjejen på besök). stressad så det skriker om det och bara allmänt osugen på allt. tänkte att jag inte skulle stanna så länge. men som vi vet: med låga förväntningar kommer man långt, och det visade sig bli en välbehövlig paus från cellbiologi, anatomi och annan stress. pute, den thailändska tjejen, såg snö för första gången och bara det var kul att se. sen valde vi mellan ett par kinesiska restauranger (det var hong kong-tema), gick på magkänslan och valde helt rätt. det visade sig att vi gick in på den enda restaurangen ägd av hongkongare i uppsala, tjejerna blev så glada och förvånade när de fick prata kantonesiska, och kyparen bjöd oss på drickan bara därför. och så satt vi och diskuterade allt sånt där intressant som man gör ibland och ingen av dem var i närheten av universitetsvärlden och tentaångesten och det var bara så skönt.


det där var lögn. det där om att det var dagens oväntade.
sov hos erik inatt. hans korridorare hade varit ute och festat. och någon gång mellan fyra och åtta på morgonen vaknar jag av att erik kör ut någon som inte alls hör hemma där. då har korridoraren kommit hem, stenpackad och inte fattat var han bodde. vi hade inte låst dörren(dumt, såhär i efterhand) och någonstans i hans felvridna hjärna hade stackarn trott att han gick in i sitt rum och antagligen hade han gått och lagt sig i eriks jättesäng om inte han väckt oss med sitt rumsterande i soffan. ha ha ha, det hade onekligen varit förvånande...att vakna upp bredvid honom....nu blev det bara helt bisarrt ändå.
och det blir det ju ibland.

(snö! snö! snö!)