jag skulle också vilja hitta en studsboll

började och slutade dagen med en riktig promenad, inget kunde göra mig lyckligare än det ultimata tecknet på att anatomin är slut och att jag lever. att man kan välja att slaska i blöta, halvruttna löv mot en gråkall himmel istället för att sitta inne och förtvivlat försöka lära sig vilka muskler som öppnar röstspringan och vilka som stänger den, detta, mina vänner, är underbart. trots att den här kursen tröttar ut mig ordentligt, men på ett annat sätt.

OCH min enda motion för tillfället. vilket ju egentligen är mer deprimerande än det är något annat men trots detta inget jag orkar ta tag i.

det finns ju så mycket annat...ikea till exempel. vi skulle jobba med grupparbetet imorgon och jag vågade inte erkänna att anledningen till att jag inte kunde vara med var att jag ska åka till ikea med mamma och shoppa. fy, vad jag är dum. men oj vad jag har längtat! hoppas jag hittar en soffa!

idag har jag träffat:
en erikpojke med en emblahund (världens sötaste! efter ronja kanske)
en grupparbetesgrupp (bättre och bättre dag för dag)
en kusin (inte en människa på stan så dags, och så träffar jag elsa!)
en familjerådgivare (grym)
en kurator på familjebehandlingen (grym hon med)
en mormor och en morfar (mat! nybakade bullar! anekdoter från morfars tid på smålands nation!)
ett storband (jag kanske till och med klarar det)
ett tjejgäng (oj...sorry christoffer...men du gick ju!) från kursen på mysfika hos frida (kärlek de luxe)
mest clara (nattpromenader är trots allt underbara)

man kan inte vara missnöjd med en sån dag.
även om jag skulle försöka.

igår blev det vin, förvånansvärt seriöst snack och sen....inget snerikes. lång kö.
är det nån som förstår varför jag fortsätter fast klockan närmar sig ett när jag har varit sjukt trött hela dagen? maniskt...inge bra blir det heller. slut.