kärlek på lasarETT i wish

ty jag kommer aldrig att komma till lasarettet ty jag kommer att få sitta och läsa om recessus sphenoethmoidales och systema conducente cordis i resten av mitt liv, som straff för att jag idag har...öhm...vafan, jag har ju inte ens GJORT nåt idag.

det blev sent igår, tirolerabend på vg var nåt utöver det vanliga. det vanliga var väl kanske att alla var jättefulla, men det är sällan man ser folk i lederhosen bli fulla på öl drucket ur enliters ölsejdlar. eller så är det det folk i lederhosen blir fulla på kanske... jo, min poäng är att det är sällan man ser det i uppsala. ja. eller om det fanns nån poäng över huvud taget, det är lite sent nu, jag blev så grymt fascinerad av kvällens evenemang på svt: tidernas bästa schlagerlåt skulle utses. SÅÅÅÅÅ mycket grymt bra musik jag höll på att börja tjuta hela tiden (kan vara så att det är mitt endokrina system som protesterar mot att jag helt hoppade det kapitlet, men det är ju ändå så lite poäng på det på tentorna. tror jag.)

back to tirolerabend: första giget åtta, jag var PÅ TOPP som alltid när jag får spela, träffa roliga människor och ha snygga kläder på mig (wohooo en orkester som har snickarbyxor kan ju inte bli fel). alla i publiken var så fulla så jag vet inte om det var nån som såg att vi var där men det gjorde inte så mycket, det gick inte så bra iallafall.

sen gick vi ut och spelade för kön, där träffade jag ett par faddrar. sen tiggde jag och trombonerik mat i köket. och sen gjorde vi alltihop två gånger till. sen gick vi tillbaks till smålands. (det börjar se ut som ett skolexempel på hur man INTE ska skriva en berättelse det här). jag hängde inte bara med orkestern (väldigt lite med orkestern när det var något som behövde göras (typ plocka undan) som inte innehöll mat eller dricka faktiskt...hmmm...) utan var nere och snodde öl av matgästerna också. av ren omsorg, tänk vad fulla dom skulle blitt annars! och satan vad bra jag spelade sista giget.

jomen sent blev det och därmed segt i morse. jag var tvungen att sätta på dominikansk gladmerengue och prata med min emma på icq en bra stund för att över huvud taget orka resa på mig. typ. mamma kom och hälsade på så jag la fram böckerna för att hon skulle tro att jag pluggade. kom aldrig iväg till bmc idag, kan tänka mig att stämningen där är i det närmaste hysterisk vid det här laget så jag aktar mig nog imorgon också. färre snygga killar där på helgen också, för övrigt. fast det skiter ju jag i, menar jag.

intressant spelning på smålands höstfest idag. vi spelade fyra låtar, två hade jag aldrig sett förut, en hade jag sett förut men det hjälpte inte så värst och en kunde jag faktiskt spela lite på. det var kul. som omväxling.

efter det skulle jag ju sova. eller plugga.
men nu sitter jag här, lyssnar återigen på gladmerengue, tycker livet är rätt skojigt i allmänhet och eurovisionsschlagerfestivalen i synnerhet.

cisterna chyli på er!
(oh, och rubriken anspelar dels på att vi spelade den låten ikväll, dels på att jag pluggar till läkare. fyndigt såhär på kvällskvisten.)