den vackraste hösten...

....var den när jag satt på bmc och pluggade anatomi hela dagarna.
idag faktiskt inte sol, visste väl att det underbara höstvädret skulle ta slut lagom till tentan så att man missade allt det vackra.

hade ju bestämt mig för att komma över tisdagen, så det gjorde jag. hyfsat. (ibland sköljer de elaka minnena över mig och vad kan man göra?;)
vaknade trots detta med en viss nervositet imorse. varför? jo idag skulle vi ha spex för faddrarna. kryssningsspex. jag, som har en klar tendens till rampfeber, skulle spela saxsolo. riktigt kul, men jag var ju nervös fast jag inte ville (hmmm....för vem vill vara nervös?) och har såna krav på mig att perfekt är det enda som är gott nog.

vi hade planerat in spexet idag eftersom vi trodde att preklinarna skulle komma till tvåorna igår. men ack så vi bedrog oss...det visade sig sedan att preklinarna hade varit där samma föreläsning men innan oss. och dessa spexare vill man inte jämföra sig med. men det var vi lyckligt omedvetna om när vi körde våran grej, som gick förvånansvärt bra (två rep hade vi hunnit med trots anatomin, det ena dock inte med helt schyssta promillehalter i våra blod eftersom NÅGON kom väldigt sent (och vi började dricka ganska tidigt)...). hade adrenalinskakningar i flera timmar efteråt, något som inte direkt förenklade min redan ganska värdelösa pluggning.

mina kursare är (förutom världens sötaste) grymt ambitiösa (welcome to läkarprogrammet som nollelåten skulle ha sagt) och jag känner mig så långt efter att jag inte orkar ta igen utan...ja...här sitter jag. övertygad om att det kommer att gå bra till slut, det är ju så kul!

och pauserna i pluggandet är grymma.
idag upptäckte jag att man kunde åka ledstång från bikupan ner till datorrummet nedanför.
och att ledstången var grymt dammig. borde få städbidrag av bmc...