tre fulla dagar. med aktiviteter alltså

Nya terminen drog igång med en helt fasansfullt fart och redan i måndags kväll blev jag helt stirrig av stress (stresstålig? jag?) när jag planerade vårens rörelseaktiviteter. Jepp, jag ska börja idrotta. Vilket dock visade sig vara mer av en önskedröm än en praktisk möjlighet, eftersom alla träningar som passade mig låg på söndag eftremiddag/kväll. Come on! Det är min enda upptagna tid i veckan! Men nej, varenda liten fotboll eller volleyboll som jag tyckte om skulle prompt pågå under denna dag. Aha, frågan uppstår då: Vad istället? Jag har lite förslag på g, och det kommer att bli. Nåt.

Vi är t4 nu och vad innebär det? Preklinsanordnande. Preklinförberedelserna började förstås också dag 1 och är i full gång. Detta samtidigt som en ny kurs, jag menar, hur mycket tid har man? Fysiologi och farmakologi, farmakologi just nu med en käck liten tant. Den klara fördelen att vi börjar klockan tio. Den klara nackdelen är att enda dagen man faktiskt kommer till skolan full av energi och inlärningslusta och är pigg är första dagen, och då har man ju bara fåniga introduktionsföreläsningar så att man invaggas i en falsk trygghet om att allt är lätt och kommer att gå bra. Men så BOOM! Dag två eller tre, då kommer det smygande! Konstiga signalvägar/transmittorsubstanser/benbitar/medicinformler och man är körd.


Boom alltså.


Nollningen har också startat igång, och som de smådesperata t4:or vi inte ens låtsas om som om vi inte är (men t3 var värre!) (dom är ju å andra sidan gammalfaddrar nu...så dom har mer rätt att....hmmmm) så gick jag och gabbi till v-dala, slöt oss till stefan och emma med vänner och låtsades vara en del av IFMSA (jag menar, jag skulle iallafall inte ha något emot att vara det...) som hade v-dalastationen på nollningen. vi drack medhavd sprit (lite för mycket...men eftersom vi var fler än jag så gjorde det mer ont i snåltarmen än i levern dagen efter), och var visserligen otroligt charmiga i början men så FANTASTISKT charmiga på slutet så vi knappt visste vad vi skulle göra av oss. Vet inte vad det berodde på. Men nollorna var charmiga iallafall. Så träffade jag Jussi. Han är en så kallad bloggläsare. Av min blogg! Okänt om det är mer än en gång men han är den enda som har känt igen mig från bloggen och inte tvärtom. Läbbigt. Och lite kul.